90-talet var tog du vägen?
Jag minns fortfarande hur min mamma frågar mig "-Är det ännu ett sånt dår döda-döda spel?" i leksaksbutiken när jag håller fram cd-caset. Nej förklarar jag! "-Alla konflikter går att lösa med tal om man vill". Men riktigt så var det ju inte. Jag var bekant med rollspel. Papperstypen, Mutant, Drakar & Demoner, och drog därför slutsatsen att Final Fantasy 7 som var ett rollspel skulle fungera ungefär som ett papper och penna rollspel. Tji fick jag. Jag var ännu inte bekant med genren JRPG.
Detta gjorde inte så mycket. Det blev ändå den starkaste spelupplevelsen jag hade haft och nog fortfarande har haft. Det var som att planeterna var i linje. Mitt unga sinne var precis moget att ta emot denna historia och lämna djupa spår i mig. Det är så illa att bara jag ser ett screenshot från spelet så får jag gåshud. Därför myser jag i hela kroppen när jag nu dammar av min psp och drar igång FF7. Ser introt med Aeris och sen tåget som rullar in på perrongen och möter mina två första shinra soldater. Jag har aldrig gått tillbaks till FF7 efter att varvat det. Det vär där, det var då. Nu 15 år senare är det dags. Sephiroth, nu kommer jag.
